Uti vår hage

En annan art som visade sig vara tidig att blomma är Ängsbräsman, Cardamine pratensis. Det var ett experiment från förra året eftersom jag tyckte den såg fin ut på bilderna. Jag hade faktiskt inte hört talas om den innan jag bestämde mig för att köpa frön. Inte heller kan jag minnas att jag sett den blomma tidigare (det har jag säkert utan att notera det). Anledningen är väl att den inte är så värst iögonfallande och säkerligen för vanlig för att man ska lägga något större fokus på den i utbildningssyfte. Själv är jag positivt överraskad och tycker att den vid lite närmare granskning är väldigt fin liten växt.

Ängsbräsman är lätt att odla. Eventuellt kan den behöva en kylperiod för att gro. Jag har för mig att anvisningen säger så och att fröna faktiskt inte började gro förrän de stått kallt ett tag. Anvisningarna säger även att de ska stå i soligt läge men jag läste i en bok att de växter på fuktig mark. Därför planterade jag dem på ett lite fuktigare område i halvskugga och där de ser ut att stortrivas. De ser kraftiga ut och alla plantorna blommade redan året efter att de satts ner i jorden.

Jag har inte odlat Gullviva, Primula veris, själv och vet inte om det är svårt. De Gullvivor som växter på min äng är inplanterade. De växte i rabatterna på tomten inne i stan hos mina föräldrar. Däremot finns frön att köpa så man kan odla dem själv.

Det jag kan säga om Gullvivorna är de stortrivs i den relativt näringsfattiga marken och gynnas av slåttern. De har spridit sig över ett stort område på några år. Trots att de verkar gilla solen såg jag under förra årets torrperiod på våren att de var snabba att börja sloka. De bör nog inte planteras på de torraste platserna utan i lite friskare partier och kanske i halvskuggit läge.

Bilden är tagen från min äng våren 2005.

Backsippan, Pulsatilla vulgaris, är en mysig växt. Den är dessutom ovanlig och fridlyst vilket gör att det är ett ännu större värde i att odla och hjälpa till att bevara den. Frön finns att köpa och jag har odlat den i två säsonger. Den är flerårig och i år blommade den för första gången. De slår ut tidigt på våren och den har redan blommat över.

Backsippan är relativt lättodlad. Om jag inte minns fel står det i odlingsanvisningen att de gror oregelbundet och kan behöva stå i kylskåp under ett antal veckor. För egen del har jag inte behövt göra så. De tar lite tid på sig (några veckor) att gro men det gäller bara att ha tålamod.

 Jag hade ingen kamera med mig när Backsippan blommade och bilden är därför inte från min egen äng. Fotot är från "Den virtuella floran" och fotografen är Anna-Lena Anderberg.

För att odla behöver man inte mycket utrustning men jag har använt mig av så kallade Pluggboxar. Dessa har många små celler man kan odla i vilket gör att man kan så många olika saker på en liten yta och sen lätt ta till vara på det som gror. Det är en stor fördel om man som jag bor i en liten lägenhet och bara har fönsterbrädan att odla på. En annan fördel med en Pluggbox är att växterna bevattnas underifrån. Vattnar man med kanna är risken att man spolar upp de små groddarna med rötterna. När plantorna blivit för stora för Pluggboxen flyttar jag över dem i små plastkrukor så att de kan växa till sig ytterligare innan det är dags att plantera ut dem.

Min erfarenhet från tidigare år är att jorden har spelat stor roll men inte riktigt på det sätt som jag hade väntat mig. Jag hade hört att man ska plantera i relativt näringsfattig planteringsjord eftersom blomjord kan bli för kraftig. Jag köpte därför jord som kallades Kaktus- och planteringsjord. Jag övergav den det här året främst för att den verkade innehålla någon skum svamp som tog död på mina plantor. Det blev ett gulbrunt slem som blev till en hård skorpa när den torkade. Detta slem satte sig på stjälkarna och plantorna dog.

I år testade jag vanlig blomjord istället och har fortsatt med det. Jag har inte märkt att några av de växter jag sått skulle blivit hämmade av den högre näringshalten utan tvärtom har resultatet blivit bättre. Som reservation kan jag säga att jag i år har planterat många blommor (och även prydnadsbuskar) för trädgårdsrabatter. Dessa gillar sannolikt mer näring men de ängsväxter jag sått har tagit sig fint de också. Framför allt har jag inte haft några problem med svamp.

Pluggbox, ett praktiskt hjälpmedel för hobbyodlaren.

När man köper sina frön får man anvisningar om hur varje sorts ska sås. De är indelade i väldigt många kategorier med detaljerade förklaringar om vad som krävs för att de ska gro. Vissa behöver temperaturväxlingar, stratifiering, läggas i blöt ett par dygn etc.

Men min egen erfarenhet säger att frön inte alls verkar bry sig om några sådana anvisningar. Jag skulle förenklat vilja säga att antingen gror fröna eller också inte. Oavsett om det står att de ska stå i kylskåp för att stratifieras eller för att få temperaturväxlingar verkar det som de flesta fröna som gror gör det även utan denna behandling. Om de inte gör det verkar de inte gro med den föreskrivna behandlingen som förespråkas heller.

Så mitt tips är att testa så direkt parallellt med dessa anvisningar så märker du vad som krävs. Som exempel testade jag att så busken Havtorn nyligen (mest för att det snackas så mycket om de näringsrika bären). Det står på anvisningen att de ska stratifieras och stå i kylskåp i 3 månader innan de gror. Hjälp, tänkte jag, då är ju sommaren nästan slut. Jag stoppade ett antal frön i några krukor och nu efter bara ett par veckor börjar de gro utan någon behandling.

Sen har jag ett antal svåra nötter att knäcka också. Några arter har jag köpt i flera omgångar utan att lyckas få dem att gro. Det trots att jag både försökt följa anvisningarna och experimenterat själv. Ett lite roligt sådant exempel är Pukevete (ett vackert "åkerogräs"). Jag testade två år på raken utan att få det att att gro. Förra sommaren dök ändå en planta upp i en rabatt där jag slängt förra årets jord. Slutsatsen är att vissa arter nog trivs bäst ute i naturen och inte riktigt nappar på det där med fejkad vintervila i kylskåp. Den här gången har jag sått Pukvete direkt på barmark så nu är det bara att vänta och se om det dyker upp något i sommar.

Jag vill börja med att poängtera att jag inte på långa vägar är någon expert på det här området. Jag är nybörjare när det gäller att odla växter och gör detta endast på hobbynivå. Jag provar mig fram och försöker lära mig av misstag. Det jag skriver är bara egna erfarenheter och observationer. Det är inga absoluta sanningar och det behöver inte vara det bästa sättet för att lyckas. Själv vill jag gärna få tips och ideer från andra som har ännu mer kunskap och erfarenhet.

I grunden har jag teoretiska kunskaper från mina studier som jag använt mig av. De är ofta rätt så generella medan varje art är unik. Därför kan man inte använda exakt samma regler på alla arter. Innan man väljer var man ska plantera sin planta man kan behöva läsa på lite om vilka krav den har. Om den vill ha sol eller skugga, näring eller magert, fuktigt eller torrt etc. Men några regler är gäller för alla ängsväxter i allmänhet:

Det viktigaste att tänka på om man ska få ängsväxter att trivas är att man måste hålla nere gräs och sly. En vildvuxen äng är dömd att gå under. Växterna är oftast lågvuxna och kan inte konkurrera med gräs och mer högvuxna örter om dessa får växa ohämmat. Därför måste man slå gräset med lie ett par gånger per säsong eller låta djur beta. Nu har jag själv inga betesdjur och det har man oftast inte på en liten fritidstomt så därför koncentrerar jag mig på metoden slåtter. 

En annan viktig sak att tänka på är att man under inga omständigheter ska gödsla sin äng. Som biolog får man det inpräntat att det närmast är en kriminell handling i dessa sammanhang. Anledningen är helt enkelt att man gynnar växterna man vill få bort och hämmar växterna man vill ha kvar. Gräs och högvuxna växter frodas och tränger bort de mindre örterna. Vissa ängsväxter är dessutom känsliga för höga kvävehalter och blir helt enkelt förgiftade. En generell regel som jag fick lära mig är att ju mer näringsfattig marken är desto artrikare flora (inom rimliga gränser naturligtvis).

 Tidigt stadium. Bilden är från 2004 när jag fortfarande kämpade mot det eländiga "ogräs-gräset" som vi köpt på påse. Det börjar hända saker men det är ingen vacker syn direkt.

För att ge en eventuell läsare bakgrunden till varför jag skulle tycka att det vore så kul att göra en blogg om odling av vilda växter kan jag berätta att jag länge haft ett stort intresse för natur och miljö. Under min utbildning på Biologi-programmet på universitetet växte även mitt intresse just för växter, speciellt i ängs- och hagmarker.

Under den tiden höll mina föräldrar för fullt på min att bygga en sommarstuga och hade grävt upp halva tomten för att lägga ner avloppstankar. För att få tillbaka vegetationen sådde de något så kallat ”ängsgräs” med frön de köpt någonstans. Resultatet blev riktigt illa. Jag har ingen aning om vad det var för typ av gräs men det liknade mest grönt hår som lade sig i drivor och liksom kvävde sig självt. Hälften av marken var liggande tuvor och hälften var bruna döda fläckar.

Jag tittade besviket på den misslyckade ängen och eftersom jag precis haft kurser som innehållit inventering och skötsel av ängs- och hagmarker tänkte jag att det här måste gå att göra något åt. Därmed började mitt projekt att skapa en riktig äng. Jag bestämde mig för att den skulle se ut precis som de finaste exemplaren vi sett på våra exekutioner.

Jag satte igång med att plantera in växter som hör gamla välskötta ängar till. Började i en ände och fortsatte att breda ut mig för varje säsong. Jag kan här påpeka att jag inte grävt sönder några fina marker utan enbart tagit exemplar i vägkanter och diken där de ändå varit dömda att gå under förr eller senare. Nu har de fått en ny chans att sprida sig fritt.

Det hela utvecklades till en hobby och nu samlar jag på ny fina arter som andra samlar på frimärken. Men för tre år sen insåg jag att jag inte kunde utöka samlingen så mycket mer. Det fanns helt enkelt inte så många nya intressanta växter i vägkanterna. Då började jag söka på Internet efter frön till växter jag saknade och hittade Impecta som säljer sånt man inte hittar i vanliga växtbutiker. Så de senaste tre åren har jag drivit upp nya plantor och projektet har expanderat varje säsong till följd av att jag lyckats med gott resultat.

Så tillbaka till varför jag skulle tycka det var roligt att skapa en blogg om odling av vilda växter…

För det första finns det idag ett stort intresse för odla och pyssla i sin trädgård. Det finns många forum och mycket information både på nätet och i tidsskrifter. Men trots det och att man idag jobbar med att bevara det gamla kulturlandskapet finns nästan ingen information att hitta om hur man skapar en ”riktigt” äng på sin tomt. Man kan naturligtvis köpa en påse blandfrö och sen nöja sig med det som fanns i påsen men vill man få tag på rariteterna får man allt jobba lite mer än så. Därför vore det kul att dela med sig av sina erfarenheter om någon skulle vara intresserad att göra ett eget försök. Om man inte har intresse eller motivation att gå så långt kanske jag åtminstone kan skapa lite intresse för vad man kan hitta på våra svenska ängar.

För det andra så är nu tredje sommaren sen jag började odla egna vilda växter och det är först nu de tidigare säsongernas planteringar börjar växa till sig och man kan se resultatet. Därför vore det kul att bokföra vad som egentligen tagit sig. Många av arterna som jag har planterat har jag faktiskt inte sett blomma i verkligheten (utan bara på bild), så det kommer bli en överraskning även för mig i sommar.

Hej och välkommen!

Jag kan inte låta bli att småle åt mig själv just nu. Jag hade aldrig trott att jag skulle starta en egen blogg. För ett dygn sen hade jag inte ens en tanke på det. Jag har mest skakat på huvudet eftersom jag varken förstått vitsen eller nöjet med det. Å andra sidan har jag inte heller brytt mig om att gå och läsa andras bloggar för att ta reda på det.

Min syster började blogga för några månader sen och har pratat en hel del om det. Jag har varit inne och läst hennes inlägg då och då och insett att det nog kan finnas ett visst nöje med det även om jag själv inte känt något större sug. Men det som fick mig att ändra åsikt och bestämma mig för att börja var en tanke som slog mig när jag precis hade lagt mig för att sova igår kväll: Tänk om man skulle göra en blogg om odling av vilda växter?