Uti vår hage

För att odla behöver man inte mycket utrustning men jag har använt mig av så kallade Pluggboxar. Dessa har många små celler man kan odla i vilket gör att man kan så många olika saker på en liten yta och sen lätt ta till vara på det som gror. Det är en stor fördel om man som jag bor i en liten lägenhet och bara har fönsterbrädan att odla på. En annan fördel med en Pluggbox är att växterna bevattnas underifrån. Vattnar man med kanna är risken att man spolar upp de små groddarna med rötterna. När plantorna blivit för stora för Pluggboxen flyttar jag över dem i små plastkrukor så att de kan växa till sig ytterligare innan det är dags att plantera ut dem.

Min erfarenhet från tidigare år är att jorden har spelat stor roll men inte riktigt på det sätt som jag hade väntat mig. Jag hade hört att man ska plantera i relativt näringsfattig planteringsjord eftersom blomjord kan bli för kraftig. Jag köpte därför jord som kallades Kaktus- och planteringsjord. Jag övergav den det här året främst för att den verkade innehålla någon skum svamp som tog död på mina plantor. Det blev ett gulbrunt slem som blev till en hård skorpa när den torkade. Detta slem satte sig på stjälkarna och plantorna dog.

I år testade jag vanlig blomjord istället och har fortsatt med det. Jag har inte märkt att några av de växter jag sått skulle blivit hämmade av den högre näringshalten utan tvärtom har resultatet blivit bättre. Som reservation kan jag säga att jag i år har planterat många blommor (och även prydnadsbuskar) för trädgårdsrabatter. Dessa gillar sannolikt mer näring men de ängsväxter jag sått har tagit sig fint de också. Framför allt har jag inte haft några problem med svamp.

Pluggbox, ett praktiskt hjälpmedel för hobbyodlaren.

När man köper sina frön får man anvisningar om hur varje sorts ska sås. De är indelade i väldigt många kategorier med detaljerade förklaringar om vad som krävs för att de ska gro. Vissa behöver temperaturväxlingar, stratifiering, läggas i blöt ett par dygn etc.

Men min egen erfarenhet säger att frön inte alls verkar bry sig om några sådana anvisningar. Jag skulle förenklat vilja säga att antingen gror fröna eller också inte. Oavsett om det står att de ska stå i kylskåp för att stratifieras eller för att få temperaturväxlingar verkar det som de flesta fröna som gror gör det även utan denna behandling. Om de inte gör det verkar de inte gro med den föreskrivna behandlingen som förespråkas heller.

Så mitt tips är att testa så direkt parallellt med dessa anvisningar så märker du vad som krävs. Som exempel testade jag att så busken Havtorn nyligen (mest för att det snackas så mycket om de näringsrika bären). Det står på anvisningen att de ska stratifieras och stå i kylskåp i 3 månader innan de gror. Hjälp, tänkte jag, då är ju sommaren nästan slut. Jag stoppade ett antal frön i några krukor och nu efter bara ett par veckor börjar de gro utan någon behandling.

Sen har jag ett antal svåra nötter att knäcka också. Några arter har jag köpt i flera omgångar utan att lyckas få dem att gro. Det trots att jag både försökt följa anvisningarna och experimenterat själv. Ett lite roligt sådant exempel är Pukevete (ett vackert "åkerogräs"). Jag testade två år på raken utan att få det att att gro. Förra sommaren dök ändå en planta upp i en rabatt där jag slängt förra årets jord. Slutsatsen är att vissa arter nog trivs bäst ute i naturen och inte riktigt nappar på det där med fejkad vintervila i kylskåp. Den här gången har jag sått Pukvete direkt på barmark så nu är det bara att vänta och se om det dyker upp något i sommar.

Jag vill börja med att poängtera att jag inte på långa vägar är någon expert på det här området. Jag är nybörjare när det gäller att odla växter och gör detta endast på hobbynivå. Jag provar mig fram och försöker lära mig av misstag. Det jag skriver är bara egna erfarenheter och observationer. Det är inga absoluta sanningar och det behöver inte vara det bästa sättet för att lyckas. Själv vill jag gärna få tips och ideer från andra som har ännu mer kunskap och erfarenhet.

I grunden har jag teoretiska kunskaper från mina studier som jag använt mig av. De är ofta rätt så generella medan varje art är unik. Därför kan man inte använda exakt samma regler på alla arter. Innan man väljer var man ska plantera sin planta man kan behöva läsa på lite om vilka krav den har. Om den vill ha sol eller skugga, näring eller magert, fuktigt eller torrt etc. Men några regler är gäller för alla ängsväxter i allmänhet:

Det viktigaste att tänka på om man ska få ängsväxter att trivas är att man måste hålla nere gräs och sly. En vildvuxen äng är dömd att gå under. Växterna är oftast lågvuxna och kan inte konkurrera med gräs och mer högvuxna örter om dessa får växa ohämmat. Därför måste man slå gräset med lie ett par gånger per säsong eller låta djur beta. Nu har jag själv inga betesdjur och det har man oftast inte på en liten fritidstomt så därför koncentrerar jag mig på metoden slåtter. 

En annan viktig sak att tänka på är att man under inga omständigheter ska gödsla sin äng. Som biolog får man det inpräntat att det närmast är en kriminell handling i dessa sammanhang. Anledningen är helt enkelt att man gynnar växterna man vill få bort och hämmar växterna man vill ha kvar. Gräs och högvuxna växter frodas och tränger bort de mindre örterna. Vissa ängsväxter är dessutom känsliga för höga kvävehalter och blir helt enkelt förgiftade. En generell regel som jag fick lära mig är att ju mer näringsfattig marken är desto artrikare flora (inom rimliga gränser naturligtvis).

 Tidigt stadium. Bilden är från 2004 när jag fortfarande kämpade mot det eländiga "ogräs-gräset" som vi köpt på påse. Det börjar hända saker men det är ingen vacker syn direkt.