Det nya husdjuret
Vi har fått ett nytt husdjur ute vid stugan. Varje eftermiddag vid samma tid kommer han/hon fram och umgås med oss långt in på kvällen. Till att börja med kallade jag vår hare för Skurken men nu börjar man bli riktigt fäst vid den. För tillfället kallar vi den för det något fantasilösa namnet Skutt. Det är nog dags att döpa den till ett mer personligt namn snart.
Oftast sitter den och äter på vår gräsmatta alldeles intill oss. Så länge man håller en meters avstånd sitter den lugnt kvar och äter men klappa den får man inte än. Jag sträckte fram handen förra helgen för att testa men när jag var en decimeter i från blev jag tydligen lite för närgången.
Som tur är så är "Skutt" väluppfostrad och låter bli alla rabatter (eller också har han inte fått smak för våra planterade växter än). Min äng har också fått vara i fred men jag tog honom på bar gärningen med en Stor Blåklocka munnen nyligen! Det är ett trevligt sällskap så lite växter här och där som försvinner får man nog blunda för.
Oftast sitter den och äter på vår gräsmatta alldeles intill oss. Så länge man håller en meters avstånd sitter den lugnt kvar och äter men klappa den får man inte än. Jag sträckte fram handen förra helgen för att testa men när jag var en decimeter i från blev jag tydligen lite för närgången.
Som tur är så är "Skutt" väluppfostrad och låter bli alla rabatter (eller också har han inte fått smak för våra planterade växter än). Min äng har också fått vara i fred men jag tog honom på bar gärningen med en Stor Blåklocka munnen nyligen! Det är ett trevligt sällskap så lite växter här och där som försvinner får man nog blunda för.
Skutt växer fort men han äter också konstant. Favoritmaten verkar för tillfället vara vitklöver.
Ooops! Där blev jag tagen på bar gärning på förbjudet område...
Dags att ge sig av...
I ett tidigare inlägg nämnde jag att ett par trastar hade byggt bo i vår Klematis. Även att ungarna hade problem att hålla sig kvar i sitt bo och trillade ur flera gånger. Då tyckte jag det var synd att jag inte tänkte på att ta en bild på ungarna innan jag lyfte tillbaka dem. Det är inte så ofta att man får chansen att komma så nära en liten fågelunge. Men hur gick det egentligen sen?
På midsommarafton fick jag en ny chans då den sista ungen faktiskt satt kvar i busken och förberedde sig på att ta det första steget ut i det riktiga livet (utanför Klematisen). Han hade betydligt mer fjädrar nu och satt på en kvist och såg lite allmänt nonchalant ut medan jag sprang runt med kameran. Det var kul att se att åtminstone en av ungarna hade klarat sig och inte slagit ihjäl sig eller blivit uppäten nere på marken.
På midsommarafton fick jag en ny chans då den sista ungen faktiskt satt kvar i busken och förberedde sig på att ta det första steget ut i det riktiga livet (utanför Klematisen). Han hade betydligt mer fjädrar nu och satt på en kvist och såg lite allmänt nonchalant ut medan jag sprang runt med kameran. Det var kul att se att åtminstone en av ungarna hade klarat sig och inte slagit ihjäl sig eller blivit uppäten nere på marken.
Vilken dålig uppfostran! Han höll varje gång "näsan" i vädret tills jag gick därifrån.
Mums! Solrosfrön!
Min syster gjorde idag lite reklam för min nystartade blogg på hennes egen sida. Där skrev hon att det är ett rikt växtliv ute vid vår sommarstuga eftersom jag planterar och fixar hela tiden. Det gör också att vi har fått gott om fjärilar, humlor och andra trevliga smådjur. På sensommaren får vi alltid besök av en grupp trollsländor som utnyttjar de öppna ytorna under några veckor.
Men när det gäller fågellivet är nog vår far den högst ansvariga för trängeln eftersom han matar dem året om. Jag har aldrig varit med om att vi har haft så mycket fåglar omkring oss som i år. Tjattret i träden är nästan öronbedövande. (Att sedan fågelmaten även attraherar rådjur kan vara lite besvärligt för odlaren)
Tidigare i år har vi haft en familj Koltrastar i bosatta i hängrännan och en familj Blåmesar under taket vid köket. För närvarande bor det Sädesärlor under plåten vid skorstenen, Taltrastar i vår Klematis och vad vi tror är Flugsnappare i den för året nybyggda holken. Det börjar bli lite trångbott kring det lilla torpet.
Den mest originella boplatsen stod ett par Koltrastar för förra året. De valde att bygga bo på en kratta som stod lutad mot en vägg.
Men när det gäller fågellivet är nog vår far den högst ansvariga för trängeln eftersom han matar dem året om. Jag har aldrig varit med om att vi har haft så mycket fåglar omkring oss som i år. Tjattret i träden är nästan öronbedövande. (Att sedan fågelmaten även attraherar rådjur kan vara lite besvärligt för odlaren)
Tidigare i år har vi haft en familj Koltrastar i bosatta i hängrännan och en familj Blåmesar under taket vid köket. För närvarande bor det Sädesärlor under plåten vid skorstenen, Taltrastar i vår Klematis och vad vi tror är Flugsnappare i den för året nybyggda holken. Det börjar bli lite trångbott kring det lilla torpet.
Den mest originella boplatsen stod ett par Koltrastar för förra året. De valde att bygga bo på en kratta som stod lutad mot en vägg.
Matplatsen. Men... var tog alla fåglar vägen?
Den bedårande skurken
Så länge jag kan minnas har det alltid funnits minst en hare som har varit regelbundet återkommande ute vid sommarstugan. Jag har inte hittat någon information om harar faktiskt har någon form av boplats men det verkar som de håller till under grunden på gäststugan. Jag brukar kalla haren för "Skurken" eftersom han av ren skadeglädje alltid verkar gilla att knipsa av knopparna på mina planteringar.
När jag var ute i sommarstugan den här helgen såg jag att vi har fått en ny skurk som gäst. En söt liten harpalt som inte verkade ha det minsta respekt för mänsklig närvaro. Han satt lugnt och åt gräs och groblad när jag bara stod ett par meter bort. Att harar ska vara nattaktiva verkar han inte heller ha förstått. Han höll sig runt huset hela söndagen medan vi stökade i trädgården.
Det kanske är dags att döpa vår nya gäst till något annat. Den riktiga skurken är faktiskt sorken som gräver sönder både gräsmatta och rabatter! En riktigt marodör som helt saknar charm!
När jag var ute i sommarstugan den här helgen såg jag att vi har fått en ny skurk som gäst. En söt liten harpalt som inte verkade ha det minsta respekt för mänsklig närvaro. Han satt lugnt och åt gräs och groblad när jag bara stod ett par meter bort. Att harar ska vara nattaktiva verkar han inte heller ha förstått. Han höll sig runt huset hela söndagen medan vi stökade i trädgården.
Det kanske är dags att döpa vår nya gäst till något annat. Den riktiga skurken är faktiskt sorken som gräver sönder både gräsmatta och rabatter! En riktigt marodör som helt saknar charm!
Skurk Junior i full gång med att rensa ogräs mellan jordärtskockorna och rabatten...
Här hade det även varit roligt att infoga bild på två andra unga gäster. I en Klematis har ett par Taltrastar (tror jag) byggt ett bo. I lördags hade en unge trillat ner och satt i rabatten under busken. Jag lyfte upp den orkeslösa lilla stackaren och satte den i boet igen. På söndagen gjorde ett syskon samma utflykt medan vi satt och fikade alldeles intill. Den här gången var det en betydligt mer livlig individ som jag fick lyfta tillbaka.
Nu ligger en säck planteringsjord under busken så de har en krockkudde nästa gång. Risken är att de slår ihjäl sig på stenarna annars. Synd att jag inte tänkte på att ta en bild på de rosa och bara till hälften fjäderbeklädda ungarna. Jag var helt koncentrerad på mitt "rescue mission" just då.
Nu ligger en säck planteringsjord under busken så de har en krockkudde nästa gång. Risken är att de slår ihjäl sig på stenarna annars. Synd att jag inte tänkte på att ta en bild på de rosa och bara till hälften fjäderbeklädda ungarna. Jag var helt koncentrerad på mitt "rescue mission" just då.
